Plågsamt

Jag plågar mig själv genom att läsa gammal historik från msn... varför gör man så?

Varför vill man plåga sig själv tills man börjar gråta.... Jag läser och läser,..
annalyserar,.. det man absolut inte ska göra men jag är expert på det...

Jag försöker förstå när vände allt det bra till vad det är nu?

Jag försår inte. Jag frågar, det svar jag får är : Jag har inte riktigt tid att svara nåt vettigt.

Så längesedan

Det är så otroligt länge sedan jag skrev i en blogg,.. men jag är bara tvungen att
skriva av mig allt jag bär på,.. annars går jag sönder.

vänner kommer och går men vem är det av mina vänner som består,.. saknar er
så!

Ni är inte värda det,... men jag saknar er i alla fall

Och jag saknar honom! så jävla mycket... han fick mig att leva...

Jag viste precis vad jag skulle skriva, men i skrivande stund föll allt bort

i magen har jag en enormt stor knut i magen,... en knut av ångest och
ensamhet.

Jag mötte honom på internet,.. allt föll på plats,... allt kändes bara så rätt
för mig..

Men jag vet inte längre, känslan av övergivenhet inn finner sig och det är så
jobbigt att känna så här!

Mitt liv är i gungning,... jag ska flytta till lägenhet,... en separation är på G

Men det har inget med honom att göra,.. uppbrottet var på gång långt innan.

Killen jag mötte på nätet,... gav mig så mycket, glödje skratt och bekräftelse
på att jag dger som jag är,... han tycker jag är fin och sexig :-)

Om han kommer tillbaka,.. jag vet inte... Jag hoppas så,.. vi skulle ses,.. hur
det blir med det vet jag ej.